...hur var det allt började.....

År 2012 var Tinni och jag på en hel del träningar och clinics, ja det var ett roligt och händelserikt år för oss båda, vi avslutade tom året med att delta på 2 olika clinics inom islandshästridning, - men tråkiga vi fokuserade bara på att skapa än mer förutsättningar för rena travsteg, diagonala steg och inget tutti frutti och gott och blandat. Och yeah vi kom ju dit, året avslutades med att det blev nästan a piece of cake, ja för att få en trav som vi kan jobba vidare med.

Den 9- 11/11 var vi på den första islandshästträningen, då hostade inte Tinni något alls. Men när vi sedan for på vår andra islandshästträning i Nordmaling den 7-9 December, då fick Tinni sin första hostattack. Det var ovanligt varmt i ridhuset. Någonstans där hade Granngården också bytt ut sitt spån, och i efterhand när jag kollade spånet så var det betydligt mer finfördelat och dammade mer än det tidigare spånet. Fick också ett svar när jag ringde för att få tag i det tidigare spånet, att fler hade hört av sig om misstänkt hosta av detta spån.  Efter kursen för Eyjolfur den 7-9 Dec bestämde jag att Tinni skulle få vila fram till årsskiftet, vi hade kämpat både fysiskt och psykiskt under året, och efter årsskiftet skulle vi fortsätta i de så bättre förutsättningar vi befann oss i. Tinni var totalt opåverkad under den här tiden, men jag hade ändå en känsla av att jag borde kontakta en veterinär, för det var fortsättningsvis inte bara någon sporadisk host, det började bli liiite mer. Sagt och gjort, och en distriktsveterinär ordinerade via telefon Ventopulmin som är luftrörsvidgande, hade jag sett att Tinni var påverkad mer så hade jag krävt ett besök, och hade jag varit lite mer kritiskt granskande så hade jag sagt nej till Ventopulmin. Ventopulmin ger man för att vidga luftrören inget annat, och det var inget Tinni behövde ha hjälp med, däremot har jag fått reda på av andra vettar att de är sparsam med utskrivning av Ventopulmin just pga effekten och den fortsatta risken att mer dras ner i lungorna. Under den här tiden visste jag inte mycket om hästhosta, jag trodde tom att man kanske bara kunde få ngn... ja ngn form av.. ni vet hostmedicin. Ok från första dosen Ventopulmin slutade Tinni att hosta, han hade inte hostat mkt innan, men det kom en host lite då och då. Han var också helt hostfri i 10 dagar efter behandlingen. Under den här tiden hade jag också köpt en mätare för luftfuktigheten i stallet, jag hade börjat observera att det kom ngn host när luftfuktigheten i vädret ute  var hög, men den var hela tiden under maxvärdet i stallet, jag tog ut hinkarna varje morgon från boxarna, och jag hade helöppet för att vädra. Nu har jag ett kallstall, där man inte känner den här vanligt stall lukten, ventilationen är god, och de har alltid varit inne så lite som möjligt. Tinni börjar alltså hosta igen ca 10 dgr efter Ventopulminbehandlingen, och det sammanfaller väl med att jag hade bokat en veterinär för vaccination av hästarna. Jag påtalar redan i telefon att en häst har hosta, eftersom jag vet att hästar inte ska vaccineras vid infektion. Veterinären kommer, försöker provocera fram hosta hos Tinni, - vilket inte går, Tinni hostar inte i boxen, han har bara liten antydan till flankandning och frekvens 12- 15/ min, och t 37,7 grader. Saken är den attTinni inte hade mkt hosta nu heller, men det var ändå så pass så jag inte tyckte det kändes ok. Här blev det en miss, Tinni vaccinerades ändå...men när vi sitter och fyller i alla pass, så säger jag att Tinni brukar hosta till ngn gång efter de första travvarven när vi tränar. Det gör att vi går ut och longerar, och mkt riktigt efter 2-3 varv och avbryt av trav kommer det 3 hostningar, jag gör det igen, och nu hostar Tinni mer än han ngn gång tidigare har gjort, han springer och hostar i princip hela tiden tills jag avbryter. Så hade han aldrig gjort, och det var väl samtidigt bra att han gjorde det just nu när vetten var med. Sagt och gjort, in igen för att ordinera kortison, ordinationen löd kortison tabletter i 6 veckor, och vila. Men vår goa vet hörde av sig lite då och då och fick reda på att hostan inte gick över, och jag började bli mer och mer orolig, - nu var det tid att boka tid på ATG kliniken för att gå ner och titta i luftvägarna, vilket vi gjorde den 7/2, resultatet blev att man kunde observera att han hade slem i hela luftvägarna ner, och diagnosen COPD befästes. Veterinären hade inledningsvis tagit ett blodprov för att analysera om ev infektion, det sista som sades när vi gick ut var att analysen nog inte skulle ske eftersom COPD var så tydlig (kronisk obstruktiv lung sjkd).Under tiden mellan vettens hembesök och besöket på kliniken hade jag börjat med lösdrift, lösdriften blev en akut åtgärd då Tinni stod och flåsade rejält i boxen en kväll när jag kom ut. Jag hade då bytt ut wellpappen, - som jag nyligen hade bytt till, till vanligt pappersströ, i den COPD värld jag befann mig i tänket så hade han ett riktigt astmaanfall och orsaken var trycksvärtan, raka vägen ut i vintervädret kl 01 på natten, och igen tömning av boxar. Nu skulle tidningspapperet ut ur stallet. Jag befann mig också i valet och kvalet om jag skulle byta mitt torrhö till hösilage, men jag vacklade pga att jag visste att många hade problem med sitt hösilage speciellt i år, och att jag var rätt så säker på att mitt hö var av god kvalitet, det skulle kunna sluta i ett ständigt hoppande mellan grovfoder, vilket ingen hästmage mår bra av. Efter besöket på clinicen var det fortsatt kortisonbehandling som gällde, han fick även en kortisonspruta där, dagen efter ringde vetten från kliniken och berättade att hon ändå hade analyserat blodprovet, - TACK OCH LOV!!, och att han hade lite höjda vita blodkroppar, - ja trots kortisonbehandlingen alltså, vilket kan betyda att det hade kunnat vara betydligt högre annars, och definitivt att han hade en infektion. COPD + infektion, ja för mig är det självklart att det lättare blir en infektion om det finns slem i luftvägarna pga COPD. Nu var vi i gång med både kortison, antibiotika, och slemlösande, och jag såg att Tinni var änmer påverkad. Jag såg när han stod där i sin låga ställning för att det underlättade, men hans andningsfrekvens var oftast 12- 15/ min förutom tillfället för det ev astmaanfallet och ngt till tillfälle i hagen, han hade inte heller ngn temperaturhöjning under hela den här tiden, och inget synligt snor i näsborrarna. Jag såg också att han hade ett annat beteende mot Iza, fast det hade jag sett redan inledningsvis när de åter fick börja gå tillsammans. Någonstans där i mitten av december iakttog jag att Tinni inte gick förbi Vindur för att komma fram till högivorna, jag iakttog att han var lite mer passiv mot Vindur, jag tänkte att Vindur var för jobbig med honom och delade på dem, Iza fick börja vara med Tinni istället. Här kopplade jag inte det till att Tinni var dålig på något sätt, det fanns inga andra symtom och han var sig lik i våra möten, ev att han hade tunnat av lite vilket jag relaterade till att han inte tog för sig av grovfodret på samma sätt gentemot Vindur. Jag såg också att han betedde sig lite annorlunda mot Iza, hans goa vän, han började skicka bort henne när det var dax för mat, - men ingen fara för Iza, hon fixar sin mat ändå, men ja det var olikt Tinni.

När Tinni började med sin 7 dagars antibiotika behandling var det rätt så kallt ute, jag började också kritisera det rätta med att vara ute i sådan kall luft med jobbiga luftvägar och med en infektion, så jag började ta in alla hästar kl 24, Tinni fick stå i boxen med en dörr ut precis invid hans boxdörr, och dörren ut är och var halvöppen. Ut fick de komma kl 5, de första nätterna gick jag upp varannan timme för att kolla läget och det gick bra, och går fortfarande bra. Oftast har jag tagit små korta prommisar, det har varit jobbigt när jag har sett hans kroppsställning (men aldrig någon andingsopåverkan), men det har känts desto bättre när han nu är mer upprest. Vissa stunder har jag varit rätt för att förlora honom, och det har funnits fog för denna oro eftersom det tog sådan låång tid innan han började må bättre, - trots kortisonbehandling, men nu har jag inte den oron längre. Döremot vet jag inte hur stabilt hans mående kommer att  vara, och hur pass bra han kommer att bli, men jag tror på god bättring. Under den här tiden har jag också försökt vara lite open mind från mina egna skolmedicinska kunskaper, jag ringde bla till Eddie Blom som är känd för sin alternativa kompetens, där fick jag råd att börja ge AME formula 1,4 och 5, vilket jag har givit ett par veckor nu, - även om Tinni var mycket negativ till detta från början. Jag har också nyligen skickat in ett manprov för analys till Morgan Strålman, och det visade på dammöverkänslighet, men fö hade Tinni ovanligt mycket energier. Så snart det går ska jag ut och söka sand från sjöstrand, det är det bästa Tinni kan ha i boxen och i vindskyddet, vilket låter som en go bädd också tycker jag. Ja det är en lång anamnes, och det har inneburit mycket jobb och så mycket oro, men jag har en mycket stark känsla av att han nu är på bättringsvägen, jag kan se att han numer har intagit sin stolta attityd. Det har kanske varit änmer jobbigt eftersom jag själv har varit sjuk under en sådan stor del av tiden också, - ja med liknande symtom...faktiskt. Men vi ägnar oss åt positivt tänkande, integrerat till alla iaktagelser jag måste göra. Under den här tiden har jag även inhandlat en ny sk barbackasadel, det kommer att kännas bra att lägga den på Tinni rygg den dag vi kan börja med ridning igen. Jag har inte ridit på 7 veckor, samt att vi hade 3 veckors planerad vila i december, men vad gör väl det, det allra viktigaste är att min fina vän blir frisk och mår bra

Man kan säga att det här är en bild av Tinni, vänlig karisma, klokhet, och samtidigt en äkta värdig stolthet

Jag passade ju på förstås. En tjej hade gått utbildning till djurkommunikatör, och erbjöd sig att prata gratis med ett antal hästar. Ja då passade jag på, - hon kan få prata med Tinni.

Kan inte säga att jag tror på varken det ena eller det andra, jag brukar tro på det som visar samstämmighet oavsett vad det handlar om.

Nu ikväll ringde Madeleine, hon bor nere i Kalmar och vi har ingen som helst beröring via gemensamma vänner eller så.

.....måste ju erkänna att jag tycker det är lite spännande och intressant....

"Tinni är glad, han har en gammal själ och evig ungdom, och bär på evig kärlek. Han kan tölta och passgång, och skulle vilja träna mer på det. Han gillar all den snön som vi har här nu. Tinni vill ställa till rätta, han vill att det ska vara fridfullt, man ska inte bråka i onödan. Han känner ansvar över flocken.

Tinni vill inte att allt ska vara i svart, han vill gärna ha grönt på sig, han vill synas mer, gärna bära ljusgrönt (som Madeleine berättar hör till hjärtschakrat). Han vill inte ha täcke, han tycker inte att det behövs. Tinni gillar sin ryttare, de har bra personkemi, han känner tillit till henne. Tinni vill att ryttaren ska rida mer barbacka, det finns en känsla kring sadeln det kan vara att han föredrar det enkla barbacka. Han vill att man ska göra det enkelt. Tinni gillar sin ägare, han trivs här. Tinni är fundersam kring stora hundar.  Tinni tycker det är för lite raka vägar här. Han är lugn och sansad och vill förmedla budskapet om fridfullhet. Tinni tillrättavisar när det behövs.

Jag ville att hon skulle fråga om hur han gillar trav: Tinni är islänning, men vill göra som jag säger ooch göra mig glad.

Det finns mycket kärlek och omsorg kring Tinni och han vill förmedla fridfullhet".

Jag måste ju säga att det finns en hel del som jag själv tänker, främst detta med det goda, kärleken, att han vill ha det fridfullt

För övrigt så har vi idag börjat med AME produkterna, men jag måste inhandla sockerfri betfor att blanda det med. Vågar avvakta med kortisonet eftersom han hostar mindre.

och då är det desto viktigare med det positiva perspektivet...

Tinni och jag hamnade i ett fantastiskt läge inför år 2013. Han började så tydligt visa vilja, lugn, och förmåga till fin diagonal trav. Ja vi hade kämpat länge och väl, - den långa vägen, och jag...ja vi kanske...var så lyckliga. Jag hade dock lagt märke till att han hostade...ja så pass, - men ändå inte hostattacker, mer någon hostning allt oftare, så jag kontaktade en veterinär som då ordinerade Ventopulmin, Ventopulminet hade direkt och god effekt...till ca 15 dagar efter avslutad behandling. Då började han hosta änmer, med längre attacker precis dygnet innan jag hade bokat en vet för att komma och vaccinera hästarna. Veterinären hade förväntat sig en häst med ansträngd flankandning, hög puls och med påverkat allmäntillstånd, men möttes av en Tinni som såg både frisk och fräsch ut, hade temp 37, 5, andningsfrekvens 12- 15/ min och ingen hostning i boxen. Veterinären menade att miljön var så fin så det skulle inte finnas någon orsak där, han gick även igenom hö:et som han tyckte var av bästa kvalitet. Under den senare delen av besöket föreslog jag att vi skulle gå ut och longera en stund, eftersom Tinni allt oftare hade hostat ett par tre gånger efter första travsträcken. Vi gick ut och nu fick veten höra hostan, nu hostade Tinni även under den fortsatta longeringen, - och det har han aldrig gjort tidigare. Vetten ändrade sig, nu  behövde Tinni behandling så han ordinerade 6 veckors behandling med kortison tabletter, med samtidigt vila, endast skritt. Jag måste dock vänta med behandlingen ett par dagar eftersom han nu är nyvaccinerad. Ja det var i förrgår, i går hörde jag ingen hostning alls, och i morse hostade han då och då hela tiden jag gjorde i ordning för utsläpp. Eftersom jag är otroligt rädd om min käresta så söker jag självklart alla möjliga vägar, så idag har han fått helt rengjord box som jag har fyllt med pappersströ, kommer att göra detsamma för de andra hästarna till helgen, i dag ska jag även försöka få tag i hösilage som Tinni till att börja med får i boxen tn. Han kommer sf in till nätterna men är bara inne ca 21- 05, och stalldörren är öppen oavsett temperatur, han har sf alltid täcke på sig vid nederbörd för att undvika att bli nerkyld. Veterinären kände viss oro, över om det är något annat än COPD som är pg, eftersom Tinni inte visade de symtomen för övrigt, och miljön var så god. Jag ska fundera om och när jag ska åka till klinik för att undersöka luftvägarna, jag kanske inte väntar in den 6 veckors långa kortisonbehandlingen.

Det här blev så klart ett oplanerat hinder i vår utveckling, vi var ju så pg och vi har 3 träningar bokad för Anna- Clara Olofsson under våren, samt att vi ska göra vår stora resa ner till Christofer och Rebecka Dahlgren på Horse- Vision i Hällekis. Vi kommer inte att kunna trava förrän en bit in i Mars, men jag kanske kan fokusera på finesser, och fr. a kommunikation, kanske kan jag sitta upp barbacka och introducera ridning med halsring i lugn skritt korta stunder, kanske lite AR groundwork. Kanske blir vi bättre rustade för att fortsätta, kanske kommer Tinni  att må ännu bättre. Jag är i alla fall helt övertygad om att vi fixar det här, gör vi inte det så får vi backa med ridningen och ägna oss åt andra aktiviteter.

Det allra  viktigaste är att Tinni mår bra, och han kommer att vara precis lika mycket värd för mig oavsett hur vår framtid ser ut.

Det blev ett fantastiskt avslut och en underbar början...

I går var det förra årets sista dag. Jag och Tinni gick ut i paddocken för ett litet träningspass. Vi använder alltid ledrepet och repgrimman först, promenerade en stund för att gäspa och frusta loss, sedan gjorde vi några volter i trav i båda varven, med enbart pysch ljudet som hjälp. Det gick så fint, med direkta och intresserade travigångsättningar med glatt humör. Sedan var det dax för att sitta upp i sadeln för första ggn på 3 veckor. En liten stunds skrittarbete, innan jag ville prova trav för att se vad Tinni skulle uttrycka......

Här kom något helt fantastiskt! Tinni hade sådan positiv framåtbjudning, var så lyssnande och intresserad. Ifrågasatte ingenting, visade bara samförstånd. Det var så mycket glädje så varven blandades med några galopplängder emellanåt, och när jag slarvade med att länga tygeln kom han av misstag in i tölt. Jag avslutade ganska snart, för att stärka känslan av det fina han bjöd mig på. När jag klev av och mötte Tinni kände jag sådan harmoni hos honom, han hade landat, han hade kommit rätt, och jag tror han var minst lika nöjd som jag var.

I dag hade jag planerat att träna detsamma, men nu arbetade jag med skrittarbete lite längre, och vi övade våra öppna och slutaskolor, hitta bekväm form och mjukhet i både kropp och själ. Sedan initerade jag trav på volt med enbart vårt pyschljud....

Tinni glider in i avspänd trav, han ägnar sig inte åt några övergångar, han är så positiv, lätt och smidig i kroppen. Det var som om vi inte skulle ha gjort något annat. Jag kunde hålla volten i ett fint samarbete. Jag ville att alla skulle se, alla som vet hur vi har kämpat, att vi kan vi har verkligen funnit traven, vi har gjort det i harmoni och med mycket vilja och avspändhet...

Nånting fint har hänt med vår relation, och det leder oss vidare

I morgon på självaste Nyårsafton har Tinni haft sin 3 veckors vila, ja alltså om jag inte hade varit och smånorpat lite på de 3 sista dagarna, men bara väldigt lite....

I förrgår började vi med lite markarbete, och så kunde vi ju inte låta bli att checka av pssssch ljudet för trav, och det gick så bra i båda varv, i går mitt i stormens öga provade vi lite med långa tyglar...och ja lite psssschande och trav också, och i dag tog vi bara en liten helt anspråkslös promenad. Inget bett och ingen sadel har vi använt än.

De här 3 dagarna har det varit så tydligt att Tinni blir avkopplad av vårt umgänge, han har gäspat och gäspat och frustat och frustat. Så har det ju varit tidigare när vi har tränat, men nu har det blivit så mycket tydligare.

Tinni har under den här viloperioden också fått behandling mot en hosta som jag tyckte var lite för mycket för att inte göra något åt, ja jag ville åtminstone inte att den skulle bli värre. Ventopulmin har blandats i hans Hesta Mix foder under 10 dagar, det avslutades den 27/12 och än har inte hostan återkommit, men jag vet också att daglig dos Ventopulmin kulminerar i kroppen, - så än är jag inte säker, och den höga luftfuktighet som är just nu är ju inte av godo för hostan.

De här 3 veckorna har också inneburit förändring när det gäller hö i boxen, Tinni har numer sitt hö i ett hönät, och jag kan se att det är något han föredrar, en himalaya saltsten har han också hängande över krubban, och jag kan se att han är där och slickar emellanåt, - han besöker nästan aldrig sin vanliga saltsten. Jag har också bytt ut Irish Mash gröten till torr Hesta Mix för alla hästar, Tinni ville inte ha det som gröt, så ja då får det bli torrt till dem alla, och alla knaprar på så aptitligt. De får det som ett tillägg med vitaminer och mineraler. Just ja Tinni får också en dos Mucolyt, som förebyggande när det gäller hostan, innehåller bra förebyggande örter. För att göra mitt bästa för att minska luftfuktigheten tar jag ut alla hinkar varje morgon och tömmer dem för påfyllning på kvällen, jag stänger inte heller stalldörren oavsett hur kallt det är, hänger på en hake så den är ca 1 dm öppen, - men yttre stalldörren stängs, - jag har ett kallstall. Är det mycket kallt ute får hästarna istället ha täcke på natten, det har hänt någon enstaka natt bara.

Nu är det alldeles strax dax för årets sista dag. Jag och Tinni har haft ett fantastiskt roligt år, det har främst hänt mycket bra saker i vår relation pga att jag har prioriterat ganska mycket tid för att förbättra vår kommunikation. Tinni är en urhäst, han är född på Island, han blev snabbinriden och tidigt töltsatt, han visade så mycket stress och spändhet innan vi träffades. Det här hänt så mycket, även om vi på något sätt träffade rätt direkt vi sågs. Han har en stolthet som jag respekterar och beundrar, och därför har jag min syn på hur jag vill umgås och göra saker tillsammans med honom. Jag vill att han ska ha kvar sin stolthet, jag vill att han ska bli ännu stoltare. Med hjälp av den akademiska ridkonsten har Tinni fått en betydligt mer liksidig och stabil kropp, och pga ridkonsten och vår övriga kommunikations- och motivationssökande har han blivit betydligt mer intresserad och nyfiken. Ja han har börjat släppa loss, och Tinni släpper inte loss hur som helst. Jag glömmer aldrig dagen i somras när jag hade börjat träna mer kommunikation, och börjat jogga därinne i paddocken för att få honom att följa med mig lös, när han till slut kommer ruskandes på huvudet, med en så glad inställning, byter snabba varv bredvid mig och frustar...Det var ett viktigt och glädjefullt steg.

Vi har varit på så otroligt trevliga och lärorika clinics under året, hos riddare Katrin wallberg i Vännes, fortsatta träningar för riddare Anna- Clara Olofsson,...ja vi har tom varit med på två clinics för islandshästinstruktörer under den senare delen av året, - där syftet enbart var att jobba vidare med traven. Traven började komma och den kom mer och mer, nu gäller det att inte ligga på som en rem utan försöka finna en bärig trav.

Vi har sååå långt kvar, men nu går vi in i nya året snart, med vetskapen att vi visst kan finna en bärig trav.

Det bidrar till att vi ser framemot år 2013 med ännu mer glädje, vi kan och vi kommer att kunna mer...och vi är stolta över att vi jobbar med helheten och inte har bråttomt.

Gott Nytt år 2013 önskar Tinni & Helena

När jag släppte ut hästarna i morse och kom till Tinni, tänkte jag att jag ska vänta in honom helt och hållet och låta han visa vad han vill. Det visade sig att han inte alls tyckte att vi skulle gå till hagen där allt hö var utlagt.  Jag lät honom gå några steg före mig, och jag visade inte på något sätt att jag hade några önskemål, det var en helt ny upplevelse, ofta vill vi ju ändå alltid något när vi är tillsammans med  våra hästar. Det sägs ju att vi ska värna om det som många kallar för ledarskap, ledarskap är ofta lika med att bestämma, - tyvärr. Tinni var mycket intresserad av en lite promenad, man kunde ju pulsa i snön och krypa inunder en tall för att känna doften. Vägpinnarna var också nånting som gungade till när man nosade på dem, och att bara kolla in i skogen, pulsa in några steg, kolla på grannen som kom cykeln. Efter ett tag började Tinni ruska på huvudet, nu skulle vi springa! Han sprang med små bocksprång ruskandes på huvudet och såg så härligt lycklig ut, ja Tinni släpper inte loss hur som helst, så när han gör det då är det riktigt toppen!

Ha en skön dag alla, det tänker jag ha !

Jag funderar ofta, lite hit och dit.....

Min Tinni har nu sin 3 veckors vila, och då har jag funderat över vad det kan innebära för en häst. Ja jag kan bara fundera, och får nöja mig med det. Jag funderar över detta med vilka stimuli en häst utsätts för, vilka stressorer finns det som påverkar en häst, och när är en häst stressad. Hästen är ju nu domisticerad och det är meningen att hästen ska kunna leva och användas av oss människor, ska man vara hård kan man säga att vi människor till stor del har tagit över hästens liv, - faktiskt,. denna stora kraftfulla varelse. Jag funderar över hur Tinni har det nu under helvilan, och jag gör absolut så lite som möjligt med honom. Jag leder in och jag leder ut och jag sätter på täcke vb och tar av täcke, förutom alla utfodringar.....inget flyttande alls gör jag. Ja klappa lite på huvudet och pussa lite på han gör jag ju...när han söker upp mig.

Sen har vi det här med inlevelseförmåga, svårt att leva sig in i en häst, men som sagt var för varje år som går och för varje ny djurbekantskap jag gör kommer jag ofta fram till...nä det är inte så stor skillnad på oss varelser....om man inte tänker det tyst kan det vara någon som utropar högt: NEEEJ EN HÄST ÄR EN HÄST!!

Ve och fasa!!

Hur mycket får hästen...bara vara...att vi väntar in...ser vad hen tänker göra...m.m. Hur ofta håller vi på och flyttar och flyttar och driver och driver. Jag tror att vi människor kan vara väldigt påfrestande för en häst, - om man inte tänker sig för, tänker man sig för kanske det kan bli en lågre nivå påfrestning. Läste också nånstans att många hästar faktiskt har magsår, - nej inte min som är så lugn kanske många tänker. Men tänk om de kan vara superlugna, ha en mycket lugn ägare men ändå utsättas för mer stress än vad som är hälsosamt. Jag tror inte på detta flyttande på hästar, som ledarskapsövningar. Jag tror inte heller att det är sunt med detta tuggande, - en nöjd hästhanterare som observerar att hästen står och tuggar. Tyvärr brukar jag göra några lugna förflyttningar innan ridpasset ofta, det är lite mer för att skapa fokuseringen, - frågan är om det tjänar nåt till, egentligen.  Tänk er själv, backa, kom, gå åt sidan, öka farten, sakta ner farten, lyft på hoven, sätt ner hoven m.m

Sedan har vi det här med ridningen, sporrar?, spö?, skänklar?, sitsen? Jaaa sitsen den utvecklar vi, så vi rider med sitsen, det känns helt ok, men här kan man också undra hur mycket påfrestningar i form av stress orsakar vi när vi rider med sitsen? Kommer det att vara ett bra val i framtiden? Ibland får man också höra, nää man ska inte säga något, och ibland får man höra, jo men det är bra, kan du använda ord är det bra....

Vad tror du?

Vad tror jag?

Jag tror så här:

- Det måste finnas en tanke bakom allt vi gör, och vi ska inte störa i onödan

- Vi måste vänta in våra hästar, de måste få chans att visa var de befinner sig

- Skapa inte mer spänningar än vad som behövs, - tål att funderas över vilka spänningar man sänder med sitt kroppsspåk, här kanske man inte är helt medveten själv ens, gäller även tonfall tänker jag

- Jo jag tror man kan underlätta mycket om man vet hur man kan använda sin sits, - för att underlätta för hästen....fyyy tänk om man försvårar istället

- Ja jag tror absolut att det allra bästa borde vara att träna in ord, - men naturligtvis helst att det ska räcka med tankens kraft, - ja då kanske vi behöver träna oss på att bliu tydliga i våra tankar

Men det absolut viktigaste tror jag är relationen, och att båda tycker att det är underbart roligt att umgås !

Tinni och jag började året med att fortsätta vår väg inom AR. Vi har under året fortsatt att träna kontinuerligt för Anna- Clara Olofsson, - även om det inte har varit lika många tillfällen som året innan. Vi har också varit hos Katrin Wallberg vid 3 tillfällen (mellan 3-5 dagar), samt att jag var på en ryttar clinic med enbart fokus på sitsen vid ett tillfälle. Nu under den senare delen av året har vi faktiskt också varit med på 2 kurser för islandsinstruktörer. Det här är ett år då vi som ekipage har haft en tydlig utveckling, - under det sista halvåret främst. Jag har sökt och funnit kompletterande träningsmetoder som har passat oss, och genom fokus på  kommunikationsträning och grunden i frihetsdressyr så har Tinni släppt mig innanför sin integritet, och visat en helt annan vilja till samverkan. Det har väl egentligen alltid funnits en vilja till samverkan, men det har numer även visat sig under de svårare partierna. Under det sista halvåret tar Tinni nu villigt och intresserat trav vid longering, jag har präglat in ordet pyssssch för trav och det svarar han så fint på nu. Han började bjuda mig på ett par travsteg i avspändhet, stegen ökades på, vi stod stilla ett tag och jag tyckte han var snål mot mig, men sedan har det lossnat mer och mer. Första riktiga lossningen blev under den sista träningen för Anna- Clara, och under helgen som var när vi var på isiskurs så fortsatte det och han bjöd tom på en lång och låg trav, - min lycka var enorm eftersom jag har längtat efter detta steg. Jag rider helt och hållet enligt AR eftersom jag tror det underlättar för oss båda, men vi är fortfarande bara in the beginning. Jag tror ändå att vi har tagit 3 viktiga och stora steg: Tinni har blivit stabilare i sin kropp, Tinni är mer positiv, motiverad och avspänd, samt att han äntligen har funnit hur han ska göra för att komma in i den diagonala traven. Jag kan inte låta bli att se det som ett härligt och spännande utgångsläge inför år 2013. För ett halvår sedan trodde jag inte det var möjligt att ha Tinni avspänt travandes bredvid mig på vår lilla grusväg, men det gör han så fint och villigt nu, ser ut att njuta av det tom.

Efter helgens fina resultat med avspändhet och mer trav under ryttare så får han nu välbehövlig vila under 3 veckor.  Det borde bli bra precis att vi återupptar vår träning på Nyårsdagen, kan det bli bättre timat.

Mitt mål för år 2013

- Att Tinnis motivation och vilja bevaras

- Att vi fortsätter att utveckla traven

- Att grundarbetet med skritt och de skolor vi gör utvecklas vidare

- Att jag kan börja inverka mer och mer under trav för att börja med skolorna även där längre fram, samt höja formen

- Att jag så smått börjar träna galoppfattning från marken

Hoppas få möjlighet att fortsätta träna för Anna- Clara regelbundet under året, kanske fara på några dagars träning till Katrin Wallberg, och slutligen har Tinni och jag redan bokat 1 veckas intensivträning på Horse- Vision för Christofer Dahlgren, där jag även hoppas få några lektioner i frihetsdressyr av Rebecka Dahlgren, - jag tror nämligen att den kombinationen är speciellt viktig för Tinni....och mig...ja oss båda.

Ps jag tycker det är viktigt med mål, sedan är det vägen mot målen som blir det viktigaste, målen kan tom förändras efter vägen.....och bråttomt det har vi som sagt var inte, både kropp och själ måste vara med på resan för oss båda två

Gott slut på häståret önskar vi er alla